Timmen var slagen och när vi närmade oss återsamlingsplatsen var Patrik och Benjamin redan där, de var vid gott mod! Vi började med att besöka min och Williams nödbivack. Feedbacken vi fick var bland annat risken med att ha sten som värmereflektor för eld då den kan spricka. Något vi som sagt var medvetna om men ändå valde att ta som risk. Vidare kunde taket på vindskyddet kunnat haft en brantare lutning för att vid kraftig nederbörd lättare kunna avleda vatten. Definitivt något värt att beakta vid risk för nederbörd, men i detta fall klarade vi oss bra då det var minusgrader ute. Vindskyddet hade även kunnat vara mindre för att spara på värmen, något vi också konstaterade när vi skulle bygga ramen. Dock valde vi att låta terrängen styra varpå vi byggde ramen efter hur sten och trädstammar redan stod i syfte att få ett stabilt skydd, om än något stort. Sista feedbacken var att vår nödbivack var en bit ifrån vattnet vilket gör att det tar mer energi att hämta dricksvatten samt är det svårare att bli upptäckt av räddningspersonal om man ligger dolt inne i skogen. Även där var det en avvägning vi gjorde; skydd från kylande vind kontra nära tillgång till vatten och räddning. I efterhand hade jag fortfarande valt att bygga inne i skogen som skydd för vädret men kanske något närmare vattnet för att underlätta vattentransport och upptäckt.
Här kommer det roliga med vårt experiment; när vi kom till Patrik och Benjamins nödbivack hade de resonerat och byggt helt annorlunda än mig och William! De hade valt en plats som låg bara några meter ifrån strandkanten. Stor prioritet för dem var att ha obegränsad tillgång till dricksvatten samt nära till räddning, varpå de byggt en ställning för röksignal ute på isen som snabbt skulle gå att tända. Vidare var deras nödbivack helt annorlunda byggd i förhållande till vår. De hade byggt en granrisvägg som i en cirkel, stöttandes av några granar med lågt hängande kvistar, med en ordentligt stor eldstad framför öppningen vid läsidan. Patrik och Benjamin hade resonerat mer över de ”mjuka” värdena vid en överlevnadssituation; hur man reagerar psykiskt. De hade därför valt en väldigt fin plats med gott om sol där upplevelsen, jämfört med min och Williams plats, var att de hade det väldigt mysigt. Något som kan spela stor roll för moralens skull vid en utsatt situation. De hade även lagt en tanke på det fysiska, att begränsa sig i tid och energi när det kommer till byggande och transport av vatten.
Feedbacken från oss var främst deras utsatthet för vind och kyla, i synnerhet då de saknade tak över sitt skydd. De resonerade att det snabbt skulle gå att förstärka skyddet med ett tak vid behov samt att de varit väldigt varma, främst tack vare en rejäl eld men också att de kunnat hålla en väldigt hög vätskenivå. De hade även byggt en reflektor av trä som tyvärr hade stått för nära elden och därmed brunnit ned. Vi kan i och med det dra slutsatsen att det är en konst att hitta/bygga bra reflektorer med minimal risk och maximal effekt. Bilden längst upp i inlägget visar hur reflektorn såg ut innan den fattade eld. Bilden tagen av @bortom_stigarna. Bilden under visar hur deras nödbivack såg ut.
Nu var det dags att avslöja för varandra vad vi tagit med som mystery item. Jag hade valt en vattentät nödzippo, det vill säga en liten zippotändare för att kunna tända eld snabbt. Främst ville jag prova hur den fungerade i kylan, vilket inte var några problem! Därefter hade jag en karta med vattenreningspiller då jag tänkte att det nog skulle funka bättre i kylan än ett vattenreningsfilter, vilket det också gjorde då Patrik berättade att hans vattenreningsfilter hade fryst och därmed behövde tina den via sin kroppsvärme. Sist hade jag ett sittunderlag med ryggstöd, något som är otroligt skönt och avlastande för ryggen när man sitter länge framför en brasa. Sittunderlaget går även att fälla ned så det blir till ett halvt liggunderlag.
William hade valt en större kniv vars rejäla blad var perfekt för att sponta ved med, mycket effektivare än en liten handyxa. Han hade även med sig heating pads som blir varma när de reagerar med luft efter att ha tagits ur sin förpackning. Dock blev de aldrig särskilt varma och gjorde tyvärr ingen nytta för honom.
Patrik hade en liten överlevnadsask vars innehåll fokuserade på upptäckt och eld samt en stor överlevnadsfilt som han och Benjamin hade som golv i sin nödbivack.
Benjamin hade ett kokkärl, sex meter långt paracordsnöre och en mindre överlevnadsfilt. Kokkärlet fungerade bra för vattenrening, paracordsnöret för att bygga ett hållbart skydd och överlevnadsfilten för att reflektera extra värme.
Vi resonerade och reflekterade över våra olika tillvägagångssätt framför brasan vid Patrik och Benjamins nödbivack. Till det lagade vi tacos och äppelpaj över öppen eld samt drack varsin välförtjänt läsk innan det bar av hemåt, något som Benjamin Lännström fick med så fint på bilden ovan. Även i efterhand, när vi låtit det hela sjunka in, så har vi kunnat se på överlevnadsdygnet ur nya perspektiv och berika oss med än mer lärdomar som vi tar med oss till nästa gång!
Vill du också delta på ett överlevnadsdygn? Hör av dig till oss på Outivity!
Vi har både skogsmark och sjö där du och dina vänner får vara kreativa, lära er nya kunskaper och vässa era färdigheter i fält!